Category Archives: composer

Jean Marie Leclair (1697–1764) (mördad) i Paris, var en fransk violinkompositör. Leclair föddes i Lyon, men flyttade i ungdomen till Turin för att studera dans och violin. Han återvände till Paris 1723 där han framträdde vid en Concert Spirituel. 1733 blev han utnämnd till ordinaire de la musique av Ludvig XV, men avgick 1737 efter en konflikt. Leclair engagerades därefter av prinsessan av Orange där han de närmaste fem åren arbetade vid hovet i Leeuwarden i tre månader för att övriga året tjänstgöra som privat kapellmästare i Haag. Från 1740 till sin död tjänstgjorde han hos hertigen av Gramont. Leclair utmärker sig för känsla och rytmiskt behag i sina många violinsonater samt violinkonserter, trior och duor med mera. Han skrev även uvertyrer och en opera, Glaucus et Scylla (1747). Hans bröder Jean-Marie d.y. (1703-1777), Pierre (1709–1784) och Jean-Benoît (1714-efter 1759) var också musiker.

Fritz Kreisler (1875–1962) var en österrikisk-amerikansk violinist och tillika tonsättare. Redan vid fyra års ålder påbörjade fadern hans utbildning till violinist och tre år senare antogs han som elev vid Wiens Musikkonservatorium, där han undervisades av Josef Hellmesberger junior (violin) och Anton Bruckner (musikteori). Från 1885 till 1887 studerade han vid Paris Konservatorium för bland andra Léo Delibes komposition) och Jules Massenet. Endast tolv år gammal vann han där den högsta utmärkelsen Premier Prix och året därpå gjorde han en första, årslång turné i USA, ackompanjerad av pianisten Moriz Rosenthal.

Georg F. Klein (1964–) bosatt i Berlin, har bott i Rom, Istanbul och Los Angeles. Professor vid University of the Arts / Sound Studies and Sonic Arts, Berlin. Med en bakgrund inom komposition har Georg Klein utvecklat en mångfacetterad konstnärlig praktik, där han arbetar med ljud i kombination med video, text eller fotografi. I sina installationer och interventioner – särskilt de i offentliga rum – intensifierar han de akustiska, visuella, situationella och politiska aspekterna till ett spänningsfält, där besökarna involveras, antingen på ett interaktivt eller deltagande sätt.

Charles François Gounod (1818 – 1893) var en fransk tonsättare. Han skrev tolv operor, varav den mest populära alltid har varit Faust (1859); även hans Roméo et Juliette (1867) ingår fortfarande i den internationella repertoaren. Han komponerade en stor mängd kyrkomusik, många sånger och populära korta stycken, däribland hans ”Ave Maria” (en bearbetning av ett stycke av Bach) och ”Funeral March of a Marionette”.

Manuel de Falla, (1876 – 1946) var en spansk klassisk kompositör, bekant för bland annat operan La vida breve, baletten El amor brujo (’Kärlekens trollmakt’, i vilken finns bland annat Rituell elddans) och de tre nocturnerna för piano och orkester, Noches en los jardines de España (’Nätter i spanska trädgårdar’).

Manuel de Falla växte upp i ett musikaliskt hem och tog stort intryck av de folksånger hans mor sjöng för honom. De skulle i framtiden få stor betydelse i hans verk. I hemmet sjöngs och spelades det mycket; modern var yrkespianist och Manuel de Falla fick pianolektioner av såväl sin morfar som av en professionell lärare. Vid femton års ålder intresserade han sig främst för litteratur och journalistik och grundade tillsammans med en grupp vänner de litterära tidskrifterna El Burlón (”Skämtaren”) och El Cascabel (”Bjällran”). 

Antonín Leopold Dvořák (1841–1904) var en tjeckisk tonsättare som skrev klassisk romantisk musik och använde sig av element från folkmusiken i Mähren och sitt hemland Böhmen.

Hans mest kända verk är Symfoni nr 9 ”Från nya världen” (särskilt largosatsen), Slaviska danser, Stråkkvartett nr 12 och Cellokonsert i h-moll, men han komponerade i nästan alla genrer och skapade mästerverk i dem alla. Han är sannolikt den mest betydande kompositören av stråkkvartetter mellan Franz Schubert och Béla Bartók.

Dvořák anses vara den mest allsidiga av de stora tjeckiska komponisterna från 1800-talet. Hans musik blev snabbt populär över hela Europa, men också i USA där han arbetade i tre år som dirigent och lärare. Han efterlämnade många ofullbordade verk.

Claude Debussy, (1862 – 1918) fullständigt namn Achille-Claude Debussy, var en fransk tonsättare. Han var verksam inom genren impressionistisk musik, en term som han själv avfärdade. Hans musik representerar övergången mellan den senromantiska musiken och 1900-talets moderna musik. Redan som mycket ung upptäcktes hans musikaliska begåvning av madame Fleurville som var en tidigare elev till Chopin.Hon undervisade honom i pianospel fram till 1873, då han som tioårig kom in som elev vid Conservatoire de Paris där han studerade tillsammans för bland andra Ernest Guiraud och César Franck. Han stannade på konservatoriet i elva år fram till och med 1884. 1879 träffade han Nadezhda von Meck, som var vän och mecenat till Tjajkovskij. Hon tog med honom på en resa 1880–82 till Italien, Österrike och Ryssland som huspianist och musiklärare åt hennes barn. I Wien fick Debussy höra operan Tristan och Isolde av Wagner vilken gjorde stort intryck på honom. Under resans uppehåll i Moskva kom han i kontakt med den musik av den så kallade ungryska skolan som också kom att influera honom.

Frédéric François Chopin (1810 – 1849) var en polsk kompositör, pianovirtuos och pianopedagog. Han föddes i den lilla byn Żelazowa Wola i närheten av Warszawa. Hans far Nicolas Chopin, en i Polen naturaliserad fransman, tjänstgjorde vid tiden för sonens födelse som informator i en polsk adelsfamilj och även familjen Chopin bodde på godset. Den unge Frédérics musikaliska talang visade sig mycket tidigt. Innan han fyllt 10 år var han redan ett berömt underbarn om vilket tidningarna skrev långt utanför Warszawas gränser. Han uppträdde som huvudattraktion på tillställningar för de förmögnaste adels- och furstehusen.

Ludwig van Beethoven (1770 – 1827) var en tysk tonsättare och pianist. Han verkade huvudsakligen inom den klassicistiska traditionen, men bidrog även till övergången till romantiken. Han har hyllats som en av de mest inflytelserika kompositörerna genom tiderna. Beethoven bosatte sig i Wien i tjugoårsåldern och studerade där under Joseph Haydn, den nydanande fulländaren av den klassiska sonaten. Han fick snabbt ett rykte om sig som pianovirtuos. Beethovens hörsel försämrades gradvis med början i tjugoårsåldern, men han fortsatte att komponera och dirigera, även sedan han blivit helt döv.

Béla Bartók (1881–1945) var en ungersk kompositör, pianist och musiketnograf. Hans liv präglades av hans fascination för folkmusik och den skulle också komma att prägla hans egen musik genom hela hans karriär. Hans musik kännetecknas också av övergången från romantik till modernism och uppluckringen av den diatoniskt uppbyggda harmoniken. Vidare finns i Bartóks musik en ständig spänning mellan öst- och västeuropeisk estetik. Bartók är tillsammans med Zoltán Kodály, Franz Liszt och György Ligeti den främste företrädaren för den ungerska musiken.