Category Archives: composer

John Towner Williams (1932–) är en amerikansk kompositör, dirigent och pianist. Under sin över 60 år långa karriär har han skrivit några av de populäraste och mest välkända filmmusikstyckena i filmhistorien, däribland musiken till Stjärnornas krig-filmerna, de två första Hajen-filmerna, Indiana Jones-filmerna, den första Stålmannen-filmen, E.T. the Extra-Terrestrial, Hook, de två första Jurassic Park-filmerna, Närkontakt av tredje graden, Schindler’s List, de två första Ensam hemma-filmerna, de tre första Harry Potter-filmerna, En geishas memoarer och Lincoln. Williams har haft ett långt samarbete med regissören Steven Spielberg och skrivit musiken till alla hans största långfilmer utom Purpurfärgen, Spionernas bro och Ready Player One.

Carl Wilhelm Eugen Stenhammar (1871 – 1927) var en svensk tonsättare, pianist och dirigent.

Stenhammar var son till tonsättaren och arkitekten Per Ulrik Stenhammar och grevinnan Louise Rudenschöldsamt bror till arkitekten Ernst Stenhammar. Han gifte sig med konstnären Helga Westerberg och blev far till sångarna Claes Göran och Hillevi Stenhammar, hans tilltalsnamn i familjen var Sten

Som ung var Stenhammar känd som pianist. Han spelade och turnerade tillsammans med bl a violinisten och tonsättaren Tor Aulin. Stenhammar utbildade sig först i Stockholm och senare i Berlin. Han tog i början av sin bana starka intryck av Richard Wagner och Anton Bruckner, men utvecklade så småningom en lättare, nordiskt färgad stil, påverkad av bl. a Jean Sibelius och Carl Nielsen

Benjamin Staern (1978– ), är en svensk tonsättare uppvuxen i Malmö. Han har studerat komposition vid Musikhögskolan i Malmö för bland andra Hans Gefors och Luca Francesconi.

Han har utvecklat en djupt personlig stil där verklistan innehåller orkester och kammarmusik, verk för soloinstrument och elektroakustisk musik. En aspekt av hans verksamhet som tonsättare är hans förmåga att associera toner och klanger med olika färger och nyanser. Detta är en variant av ett fenomen som kallas synestesi, som är grundläggande i hans uppfattning och skapandet av hans musik och som återspeglas i hans klangvärld såväl som i många av hans verktitlar (Yellow Skies, Colour Wandering etc.).

Clara Josephine Schumann (1819–1896) var en tysk tonsättare och pianist. Hon var dotter till Friedrich Wieck, syster till Alwin och Marie Wieck och gift med Robert Schumann, med vilken hon fick åtta barn. Hon var en av sin tids mest framstående pianister och spelade lika utmärkt verk av Wolfgang Amadeus Mozart, Johann Sebastian Bach, Ludwig van Beethoven som av Felix Mendelssohn, Frédéric Chopin och Johannes Brahms, men var mest berömd för tolkningar av makens tonstycken.

Schumanns kompositioner består av bland annat preludier, fugor, sånger, en pianokonsert och en trio. Hon reviderade samlingsupplagan av makens verk och utgav hans ungdomsbrev. Hennes biografi skrevs av Berthold Litzmann (tre band, 1902–08; flera upplagor). Hon invaldes 1870 som ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien i Stockholm.

Franz Peter Schubert (1797 – 1828) österrikisk tonsättare.

Franz Schubert är ett av de mest välbekanta namnen i musikhistorien. Hans produktion under det korta liv han levde var enorm – över 1 000 verk – och mycket av musiken han skrev är skriven för mindre sammanhang, musikaliska salonger, och kräver inte konsertestrader eller operascener. Hans kammarmusik, pianomusik och sånger har framförts i hemmiljöer ända sedan de skrevs. Han var i hög grad en samtida tonsättare som använde texter av tidens stora poeter som Goethe, Friedrich Schiller, Heinrich Heine, Friedrich Rückert, med flera. Han umgicks flitigt i de intellektuella konstnärskretsarna i Wien, men var också välbekant med annan europeisk kultur och använde texter av bland andra Sir Walter Scott och Shakespeare.

Musikaliskt företräder han en tradition fast förankrad i Haydns, Mozarts och Beethovens musik, men är också en stor förnyare i synnerhet inom lied-genren.

Erik Satie, Erik Alfred Éric Leslie Satie (1866 – 1925) var en fransk tonsättare och pianist. Från 1884, då han komponerade sitt första verk, signerade han sina alster med Erik Satie.

Satie är mest känd för sina korta pianostycken, däribland Trois Gymnopédies (1888) och Trois Gnossiennes (1890).

Vid sidan av sin musik bidrog Satie också med egensinniga bidrag i vitt skilda tidskrifter, från dadaistiska publikationer till Vanity Fair, vilka postumt blivit samlade och utgivna i bok.

Erik Satie skrev musik direkt till Les Ballets Suédois nyskapande koreografier. Han medverkade också i film som danskompaniet spelade in på bland annat Theatre de Champs-Elysees tak till omskrivna föreställningen Relache.

Kaija Saariaho (1952–2023) var en framstående medlem av en grupp finländska tonsättare och artister som har ett globalt inflytande. Hon har studerat komposition i Helsingfors, Freiburg och Paris, där hon har bott sedan 1982. Hennes studier och forskning vid IRCAM har haft ett stort inflytande på hennes musik och hennes karakteristiska frodiga och mystiska texturer skapas ofta genom att kombinera levande musik och elektronik.

Georg Riedel, (1934–2024) var en svensk musiker och tonsättare Han inledde sin musikkarriär som jazzbasist på 1950-talet och har sedan dess räknats till de ledande svenska jazzmusikerna. Han är kanske mest känd som tonsättare av barnmusik, inte minst sångerna till filmer och TV-serier baserade på Astrid Lindgrens böcker. Han är den som tonsatt de allra flest av sångerna i Astrid Lindgrens filmer.

Han har även skrivit musiken till filmerna om Emil i Lönneberga, Karlsson på taket, Barnen i Bullerbyn, och nästan all musik till Pippi Långstrump – och står bland annat bakom tidlösa barnvisor som ”Idas sommarvisa” och ”Sjörövar-Fabbe”. Hans egna favoriter var ”Fattig bonddräng” och ”När mamma var liten”, berättade han i en intervju 2018.

Georg Riedel spelade med bland andra Jan Johansson, Arne Domnérus, Lars Gullin, Jan Allan, Radiobandet, Monica Zetterlund, Gunnar Svensson, Egil Johansen och Rune Gustafsson. Han spelade även bas i jazzgruppen Trio con Tromba. Med Jan Johansson spelade han på skivan Jazz på svenska, Sveriges genom tiderna bäst säljande jazzinspelning med sparsmakade jazzversioner av svenska folkmelodier.

Maurice Ravel (1875 – 1937), fransk tonsättare.

Ravel började att studera pianospel i Paris som 14-åring, efter att som 12-åring med sin familj ha flyttat från Ciboure i Pyrenéerna. Under sin tidiga barndom torde han ha fått intryck från den spanska folkmusik som spelades i hans hemort. Den spanska inspirationen hörs bland annat i verken Rapsodie espagnole, L’heure espagnole (Señorans visittimme) och Boléro.

Efter förberedande studier i pianospel, harmonilära och komposition blev han antagen som student vid konservatoriet och hade som lärare bland andra Gabriel Fauré. Han anses redan i 20-årsåldern ha skaffat sig en personlig och originell stil, som bland annat innehöll harmonier som inte ansågs helt renläriga.

Som sviter efter en bilolycka fick Ravel en nervsjukdom, Picks sjukdom, som aldrig blev bättre och som tidvis bröt ned honom totalt och var anledningen till hans död.

Kuriosa

Den ryske tonsättaren Igor Stravinskij kallade vid ett tillfälle Ravel för ”den schweiziske urmakaren” med hänvisning till Ravels noggrannhet.

Giacomo Puccini (1858–1924) var en italiensk kompositör, som främst blivit berömd för sina operor. Flera av Puccinis operor tillhör de mest spelade över hela världen, däribland La Bohème och Tosca, och den krävande Nessun dorma från operan Turandot är en av de oftast framförda ariorna ör tenor.

Puccinis far var direktör och lärare vid Luccas musikskola, och var den fjärde generationen musiker i släkten; sonen Giacomo skulle bli den femte, men fadern avled redan när han var barn och fick inte leva tillräckligt länge för att ana sonens framgångar. När fadern avled förlorade familjen sina inkomster och barnaskaran var stor. Icke desto mindre gavs Giacomo möjlighet att studera musik för Carlo Angeloni, en berömd musikpedagog, från fem års ålder. Vid tio års ålder anställdes han som organist hos benediktinordens nunnekloster i staden, blev där uppmärksammad för sin skicklighet, varför han därefter inte saknade erbjudanden att uppträda, i kyrkor och på nöjesställen.